”Löfven ska inte försöka styra kyrkan”

I Kyrkans Tidning den 22 juni när statsminister Stefan Löfven intervjuas i samband med det kommande kyrkovalet blir det tydligt var faran ligger i att blanda partipolitik i svenska kyrkan. Han beskriver kyrkan som en intressant arena för socialdemokratin inom överskådlig framtid, och hänvisar bland annat till att 100 000 svenskar sjunger i kyrkokör och att kyrkan äger skog och mark som anledningar till varför kyrkan är viktig. Det är minst sagt problematiskt när kyrkan reduceras till en politisk arena, då den varken ska vara politisk eller en arena, utan en kyrka fri från politiska påtryckningar och spel.

Att socialdemokrater och statsministern behandlar kyrkan som ett medel för socialdemokratiskt maktutövande bär dock med sig djupare problem, både moraliska och demokratiska. Det mest alarmerande i Stefan Löfvens intervju är när han pratar om vad Svenska kyrkans präster måste göra för att få fortsätta vara präster i Svenska kyrkan, som om det var något han bör ha inflytande över. I det här fallet säger han att ingen präst i Svenska kyrkan som inte vill viga samkönade par på grund av ”trosskäl” ska få fortsätta vara präst. Han motiverar det bland annat genom att likna det med en helt annan skild debatt om samvetsfrihet för barnmorskor som inte vill utföra aborter, som inte ska få fortsätta vara barnmorskor enligt statsministern. Svenska kyrkans trosuppfattningar och angelägenheter verkar alltså gå att jämställa med svensk sjukvårdspolitik i statsministerns värld.

Man kan ha olika åsikter gällande både ordningen för vigslar i Svenska kyrkan och om samvetsfrihet för barnmorskor. Det är helt i enlighet med ett demokratiskt samhälle. Vad som däremot inte kan accepteras i ett demokratiskt samhälle är när dess regeringschef och statsminister försöker utöva sin politiska makt i ett fristående religiöst samfund, i det här fallet Svenska kyrkan. I sin roll som statsminister och tillsammans med Socialdemokraterna arbetar alltså Stefan Löfven ”för att alla präster ska viga alla, även samkönade par”, och att präster som inte vill viga samkönade inte ska få fortsätta vara präster. Det blir här mycket otydligt var gränsen för statsministerns maktutövande går.

I enlighet med Sveriges lag är det sedan 2009 möjligt att ingå ett samkönat äktenskap borgerligt, men för religiös vigsel är det upp till samfunden själva att bestämma om de vill viga samkönade eller inte. I Svenska kyrkan beslutade kyrkomötet 2009 att det är möjligt att ingå samkönad vigsel, men att ingen enskild präst har skyldighet att förrätta samkönad vigsel. Det vill dock Stefan Löfven ändra på nu, då det inte längre stämmer överens med det Socialdemokratiska arbetarpartiets politik.

Det är uppenbart vilka demokratiska problem som följer när Sveriges statsminister och Socialdemokraterna vill styra ett fristående religiöst samfunds rätt att själva välja präster och trosinriktning, då det går direkt emot både religionsfriheten och föreningsfriheten (Regeringsformen (1974:152) 2 kap. 1 §). Det är alltså inte i en roll som kyrkopolitiker som Stefan Löfven uttalar sig, för någon sådan är han inte och planerar inte att bli enligt samma intervju, utan som statsminister för Sverige. Då får man dra slutsatsen att det är med just mandatet som statsminister som Stefan Löfven vill ändra kyrkans ordning. Vilka andra religiösa samfund tänker statsministern försöka styra in på den socialdemokratiska vägen här näst?

Det är oacceptabla övertramp i statsministerns maktutövande när han med statens inflytande försöker styra Svenska kyrkan. Att politiska partier inte har något att göra i Svenska kyrkan borde stå klart för alla när inte ens vår statsminister kan dra en gräns mellan sitt maktutövande i staten och den fristående svenska kyrkan. Inte nog med det, Stefan Löfven bör be om ursäkt för sitt övertramp. Det kränker både vår religionsfrihet och föreningsfrihet.

Linus Rehn
Förbundsstyrelseledamot
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet

Featuring Recent Posts WordPress Widget development by YD