”Livshjälp i stället för dödshjälp”

Frågan om aktiv dödshjälp och läkarassisterade självmord för personer som lider av vissa obotliga sjukdomar aktualiseras med jämna mellanrum. Det är en fråga om liv och död som väcker starka känslor. Frågan är inte enkel, vilket aldrig frågor om livet och döden är.

För Kristdemokratiska ungdomsförbundet är det dock självklart så att sjukvårdens uppgift är att bota och lindra, inte att aktivt medverka till självmord.

Förespråkarna för dödshjälp väljer ofta argumentet att minska lidandet och att den enskilde själv måste få bestämma över sin död och tidpunkten för den. Döden är något vi alla människor kommer i kontakt med förr eller senare och vi ska alla en gång dö. Att landa i att om jag eller en närstående drabbas av en allvarlig sjukdom vill jag att det ska gå så snabbt och smärtfritt som möjligt är lätt. Det har vi respekt för. Ingen vill se sina nära och kära drabbas av svår sjukdom eller själv bli drabbad.

Men sjukvården ska inte ändra sitt fokus. Det handlar om en grundläggande människosyn och människovärde, men också om värdighet.

Om vi accepterar dödshjälp som en utväg ur en svår situation eller ett svårt lidande minskar vi samhällets ansvar för att hjälpa den utsatte. Det finns en risk för att samhället lägger ansvaret för valet att leva vidare på den enskilde.

Att drabbas av svår sjukdom kan väcka känslor så som skam och skuld.

Det kan skapas ett yttre tryck på äldre och sjuka att uttrycka en önskan om att dö, för att inte ligga sjukvården och anhöriga till last.

Att samhället då skapar en väg för att avsluta sitt liv, att inte längre vara en belastning, är en mycket farlig väg att gå. Dödshjälp riskerar också att undergräva förtroendet för sjukvården. Många inom vården vittnar om hur personer som varit övertygade om att de vill ha hjälp att dö från svåra sjukdomar, ändrar sig när döden närmar sig. Viljan att leva är oerhört stark.

Vi anser att samhällets resurser ska inriktas på att ge varje människa de bästa möjligheterna att ta vara på den tid man har, i stället för att orientera resurser och tankeverksamhet åt hur livet ska avslutas i förtid.

Oftast är det friska aktiva människor som förespråkar eutanasi och läkarassisterat självmord.

Enligt många läkare i den kliniska vardagen är det ytterst få svårt sjuka och döende som aktivt ber om aktiv dödshjälp.

De önskar att få hjälp med att bli av med obehagliga symtom som smärta, andnöd, ångest med mera. Därför måste vården i livets slutskede ges mycket högre prioritet än i dag. Sjukvården ska kunna skapa goda möjligheter till ett värdigt avsked, att man kommer att ha tillgång till smärtstillande och i övrigt välanpassade mediciner, att man får den mänskliga omvårdnad som behövs, att man får sina önskemål tillgodosedda, att respekt visas för närstående och deras önskemål och att både patient och närstående kan få psykologiskt och andligt stöd.

Vården har i dag bättre kunskap om hur man ska behandla svårt sjuka personer och vi har stor tillgång till smärtstillande och ångestdämpande mediciner.

Palliativ medicin är en ung specialitet i Sverige. Mycket mer forskning och resurser måste tilldelas den palliativa vården än vad som i dag görs. I stället för att diskutera aktiv dödshjälp bör fokus ligga på rätten till god palliativ vård vid livets slut.

Eric Dicksson
Sjukvårdspolitisk talesperson
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet

Featuring Recent Posts WordPress Widget development by YD