”Facken är största hindren för integration”

thomas-nordvall-jpgTusentals människor står på tröskeln till arbetsmarknaden och vill in. Solidaritet är att öppna dörren. Därför måste fackens inflytande minska, skriver Thomas Nordvall, arbetsmarknadspolitisk talesperson.

Det är lätt att få intrycket att den största utmaningen förknippad med flyktinginvandringen är de stora kostnaderna för mottagandet. Men de verkligt stora kostnaderna uppstår när delar av välfärdssystemet plötsligt belastas, och när människor inte får vägar in i arbete. Därför måste sysselsättningen bland invandrare öka dramatiskt under de kommande åren. Lägre ingångslöner är en viktig pusselbit. Men här behövs mer kraftfulla åtgärder än att de som allianspartierna hittills föreslagit.

Sverige har den största skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inhemskt och utländskt födda av alla länder i OECD. Hälften av alla invandrare har jobb sju år efter kommunplacering, eller åtta till nio år efter ankomsten till Sverige. Förklaringarna till den alarmerande statistiken är säkert flera. Det kritiska hindret för invandrare är facket och den ”solidariska lönepolitiken”. En facklig strategi som innebär att utrymmet för löneökningar i första hand ska gå till dem med lägst lön.

Även om många som kommer till Sverige har en hög utbildning är den genomsnittliga utbildningsnivån bland flyktinginvandrare låg – ungefär hälften har högst grundskoleutbildning. De kan helt enkelt inte få något annat än lite enklare jobb. Men som en följd av ständigt stigande lägstalöner har de enkla jobben blivit allt färre. Idag tillhör Sverige de länder som har lägst andel ”vardagsjobb” i hela EU.

Enligt en undersökning från Konjunkturinstitutet skulle nästan hälften av företagen anställa fler ungdomar och invandrare om ingångslönerna var lägre. Experter, organisationer och borgerliga partier talar nu högt om problemen med höga ingångslöner. Det är välkommet, men ingen har uttalat trovärdiga sätt för hur ingångslönerna långsiktigt ska kunna hållas nere. Ingen har vågat vidröra pudelns kärna: fackens makt.

Att symptomen på höga ingångslöner låtits bli så stora tyder på en snedvriden makt mellan fack och arbetsgivare. Trots att löner sätts mellan arbetsmarknadens parter är fackens rockärm fylld av maktvapen i lagboken. Som en följd vilar alltid hot om strejk och blockader mot företagare. Senaste tidens blockader mot bageriföretagare i Sverige är ett bevis på denna skadliga makt. Fler jobb kräver lägre ingångslöner, men det kommer inte bara av högt tonläge. Vad som måste till är en förändrad maktbalans på arbetsmarknaden.

Jag föreslår tre åtgärder. För det första, slopa möjligheten till sympatiåtgärder. För det andra, inför en proportionalitetsprincip, för att begränsa de ekonomiska skadeverkningarna av en strejk. För det tredje, ändra regelverket så att fackföreningar endast kan utlysa strejk om en majoritet av de fackanslutna på arbetsplatsen stödjer förslaget om strejk.

En ”solidarisk lönepolitik” för vår tid är en lönepolitik som ger fler en chans på arbetsmarknaden, istället för färre. Så länge arbetsmarknadens parter ska sätta ingångslöner, måste svenska politiker våga dra åt fackens dominerande makt. Det är en väg framåt för att faktiskt få till stånd lägre ingångslöner. Tusentals människor står på tröskeln till arbetsmarknaden och vill in. Solidaritet är att öppna dörren.

Thomas Nordvall
arbetsmarknadspolitisk talesperson
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU)

Featuring Recent Posts WordPress Widget development by YD