”Dags för ett slut på godhetshyckleriet”

1270710_753618674680060_6863736365138284_o

I tider av politisk turbulens är det många som ser sig om efter ledare som är beredda att ta ansvar för de tuffa vägvalen vi står inför. Runt om i västvärlden har etablerade partier svårt att vinna förtroende hos väljarna. Befolkningarna förenas kring missnöje med konsekvenserna av den omfattande migrationen.

Länge har partierna famlat i blindo om hur de ska hantera situationen. Det som stått till buds har främst varit ogenomtänkta och populistiska förslag eller att helt förneka att migrationsströmmarna och invandringen kommer med en ekonomisk och kulturell kostnad. Än saknas förslag på långsiktiga lösningar som gör upp med den hycklande och dysfunktionella asylpolitiken.

Uppenbart är att migrationspolitiken och vårt asylsystem har havererat. Nuvarande status är att riksdagen röstat igenom en lång rad förändringar som hanterar den akuta situationen kortsiktigt.

Tillfälliga uppehållstillstånd, avskaffad rätt till bidrag för människor som befinner sig illegalt i landet och krav på försörjning för anhöriginvandring är åtgärder som tillfälligt har minskat söktrycket till vårt land. Det är reformer som visserligen varit nödvändiga, men de hanterar bara symptomen av ett i grunden felkonstruerat system.

Den del av befintlig asylrätt som skapar störst problem är kravet att befinna sig på svensk mark för att söka asyl. I praktiken betyder det att den som vill få sina skyddsskäl prövade är förvisade till de kriminella smuggelnätverken som använder de illegala och farliga vägarna in i Europa.

De som mot alla odds lyckas ta sig hit och kan visa upp trovärdiga skäl till asyl får stanna. Kvar i krisområdena blir de som saknar fysisk kapacitet att klara den prövande resan eller ekonomisk möjlighet att betala smugglarna. Mot bakgrund av det är det inte förvånande med den demografiskt skeva struktur hos de asylsökande med en överrepresentation av unga män.

Ingen tycks ha modet att göra upp med de grundläggande problemen i asylsystemet. I stället påstås med moraliskt högtravande stämmor att asylrätten ska värnas, när det är just asylrätten som är del av problemet.

Kristdemokraterna borde ta initiativ till att förespråka en i grunden reformerad asylrätt med övergång till ett omfattande kvotflyktingssystem. Självklart är det en reform som på sikt kräver nya internationella överenskommelser och omförhandling av FN:s flyktingkonvention. Men redan nu kan vi rejält justera upp vår flyktingkvot via UNHCR samtidigt som vi avvecklar nuvarande sättet att söka asyl och sätter stopp för de illegala vägarna till Sverige. Med hänvisning till Dublinförordningens princip om att asyl ska sökas i första säkra land kan vi redan i dag hänvisa migranter tillbaka till de länder de passerat. Med ett kvotsystem kan vi säkerställa att vi hjälper de med störst skyddsbehov samtidigt som nivån anpassas till vår mottagningskapacitet.

Nuvarande system saknar både folkligt stöd och politisk förankring. Med insatser som minskar invandringen genom att göra det svårare att ta sig till Sverige och mindre generöst för den som tagit sig hit har vi skjutit problemen in i framtiden.

Men tyvärr ser inte antalet människor på flykt ut att minska. Inbördeskriget i Syrien tycks inte stå inför en nära upplösning och det finns gott om andra konflikthärdar. Paradoxalt nog innebär dessutom den minskade fattigdomen fler migranter då det är fler har råd att bekosta flyktingsmugglarnas resor till väst.

Det kommer vara ohållbart att inte fastställa ett tak för migrationen. Vår mottagningskapacitet har en begränsning. Det framgick efter förra höstens kaos. Vårt system kommer utsättas för prövningar igen om vi inte tar kontroll över asylpolitikens grundsammansättning. Med ett kvotsystem som fastställs politiskt får partierna avkrävas besked om vad de anser är en rimlig nivå. Vår uppfattning är att Sverige fortsatt ska ta ansvar, både för insatser som syftar till att minska orsakerna till migrationskrisen, men också för att ge en fristad till de som flyr.

Kristdemokraterna borde ta initiativ till att fullt ta ansvar för migrationspolitiken och våga erkänna, en gång för alla, att det finns en gräns för hur många Sverige ska ta emot på kort sikt.

Erkännandet kommer dels göra att vi återtar kontrollen över våra gränser och vårt mottagande, men också sätta stopp för flyktingsmugglarna och dödsfallen på Medelhavet. Det är dags för ett slut på godhetshyckleriet och vurmandet av en förlegad asylrätt.

Sara Skyttedal
Förbundsordförande

Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU)

Featuring Recent Posts WordPress Widget development by YD