”Erbjud militär träning till flyktingar i Sverige”

1270710_753618674680060_6863736365138284_o”Vi bör inte bara erbjuda människor en flyktväg, utan ta till befintliga handlingsalternativ för att besegra IS. Sverige bör erbjuda JAS-plan, stödja framtida marktrupper och erbjuda flyktingar militärträning och en chans att delta i återtagandet av sina hemländer.” – Skriver Sara Skyttedal på Aftonbladet.se

”Det finns ingen gräns för hur många asylsökande vi kan ta emot” är det före detta statsmantrat som i dag enbart används av ett fåtal personer inom den nyliberala rörelsen och hos ytterkantsvänstern. Kort sagt av de som påstår att statens ansvar bör vara obefintligt eller de som menar att statens ansvar bör vara oändligt. Alla däremellan har övergett den naiva visionen om fri invandring. Det var på tiden.

 

Nu tar regeringen, liksom de flesta Allianspartier, fram förslag på nödvändiga åtgärder för att avlasta den akuta situation som råder i mottagningssystemen. Det är bra, men hittills tycks samtliga aktörer bara förmå att se problemen som rör vårt eget närområde.

Bara för att vi insett att öppna gränser inte är en hållbar modell bör vi inte släppa ambitionen att hjälpa utsatta och göra vår moraliska plikt.

I debatten saknas förslag som moderniserar asylrätten, så att fokus hamnar på hur vi får ett generöst, rättssäkert och långsiktigt system för flyktingmottagande. Parallellt med att förändra vårt sätt att erbjuda skydd är det rimligt att ställa frågan vad som egentligen är vår moraliska plikt? Tar den slut vid vår landsgräns? Berör den bara de som mot alla odds passerar den?Även om svenska politiker självklart har störst plikt gentemot vårt eget lands befolkning kan vi konstatera att en hel region står i lågor. Ett folkmord pågår i Mellanöstern medan västvärlden avvaktat. Vi låter till och med våra egna medborgare resa dit för att bidra till förtrycket.

Vår insats har hittills begränsats till vackra löften om ett nytt liv i Sverige för den som illegalt och med risk för liv och hälsa smugglar sig hit. Denna björntjänstartade hållning har snarast ytterligare påskyndat rensningen av flera minoriteter. Det är hög tid att lyfta blicken och försöka bidra till att skapa stabilitet och framtidstro i regionen.

 

Kristdemokraterna har meddelat att Sverige bör ställa JAS-plan till förfogande. Vi har också föreslagit att skapa säkra zoner för minoriteter i regionen. Dessa måste försvaras militärt för att inte förvandlas till lätta mål för nya övergrepp. Sådana zoner bör även upprättas för att stärka det humanitära arbete som urholkas av regeringens användande av biståndsbudgeten.Allt detta är en bra början. Men som flera bedömare redan konstaterat behövs militära insatser även på marknivå för att besegra IS. Den utbildningsinsats som Sverige redan medverkar i bör utvidgas och vi bör tillsammans med andra aktörer beväpna och utbilda Peshmerga och Assyriska skyddstrupper.

 En annan outnyttjad resurs i kampen mot IS är de som nu tvingats på flykt från regionen. Enligt UNHCR är 70 procent av de som kommer till Europa män, flertalet unga vuxna. Sannolikt hade en stor andel stannat och tagit strid mot islamisterna om de haft tillgång till militärutbildning, vapen och en fungerande befälsstruktur.

Därför bör vi erbjuda vissa av de asylsökande från Syrien och Irak att få militärträning för att strida mot IS. De som flyr ifrån IS bör erbjudas möjligheten att ta tillbaka sina hem ifrån IS. Troligen skulle många hellre delta i arbetet med att bygga säkerhet i sina hemländer än att fastna i det utanförskap som väntar de flesta som kommit till Sverige.

Det har i flera länder saknats politisk vilja att stoppa utvidgningen av IS och priset har blivit högt. Inte bara i Mellanöstern utan på allt för många platser i Europa. Vår moraliska plikt kan inte begränsas till enbart flyktingmottagning. Vi måste göra det vi kan för att sätta stopp för förtrycket och ge fler människor en ljusare framtid.

Featuring Recent Posts WordPress Widget development by YD